onsdag 8 september 2010

Hälsa!!

Tjoho!

Idag på jobbet satt jag och några arbetskamrater och pratade om att motionera! Jag berättade att jag alltid har velat kunna springa/jogga MEN att jag tror att jag ska dö varje gång jag har försökt! Det jag fick höra då var att alla kan springa! JA kanske är det så!? I bilen hem från jobbet ringde jag en vän och sa: Jag ska springa, jag behöver din HJÄLP!!!
Snälla Carina, blev från och med idag min personliga tränare!
Det kommer att ta tid, men jag ska lära mig springa iallafall 5 km, utan att det ska ta mitt liv!
Vi började att gå för att sedan övergå i jogging, och vet ni jag sprang (iallafall en km, hahaha) utan att stanna, utan att dö, utan att få ont i kroppen, plus att det var fantastiskt befriande...ända tills jag inte kunde andas mer, så jag fick gå igen! Men vet ni...jag är stolt över den enda km jag sprang och jag ska snart ut i spåret med min tränare Carina och jogga minst 1,5 km *ler*!
Tyvärr har jag ingen bild på joggaren, men jag lovar att det kommer en!!

Kram L

3 kommentarer:

  1. Hej! Självklart ska du vara STOLT över din prestation. Man ska alltid försöka vara nöjd över den man är och det man presterar även om det kan vara lättare sagt än gjort.

    Jag fullkomligt hatade att springa för några få år sen. Det var det absolut värsta jag visste, bland annat för att det var så otroligt jobbigt. En km tog ju knäcken på en om man ens orkade det från början.. ja då var det ju bra. Man ska börja lite successivt, ta det varsamt.. springa-gå-springa-gå. Sen kommer man igång. Och för varje km man orkar springa utan att stanna och gå är en befrielse och lycka som heter duga. Nu springer jag en mil utan att gå. Det är det mest underbara som finns samtidigt om det är så sjukt jobbigt haha. Men man är ju så nöjd efteråt, plus att man gör kroppen en stor tjänst. Man rör på sig :)

    Lycka till i fortsättningen :) /Josefin

    SvaraRadera
  2. Jobbar också som sjuksyrra by the way :) Toppenjobb.. om man bortser från lönen för mödan.

    Ha det fint!

    SvaraRadera
  3. Hej Josefin! OJ va glad jag är för att du har skrivit en kommentar! Dels för att få en bekräftelse på att någon läser min blogg, men framförallt för att du peppar mig i mitt joggande! Jag är oxå mycket imponerad över din prestation,va stolt :)Jag har sprungit i dag oxå, jag är på G, haha.
    Fin blogg du har!
    Ha re bra sjuksyrran
    // Lina

    SvaraRadera